Kul eller inte??

Var går gränsen för skoj och när blir saker för hårda!? Jag ska

berätta om vad jag va med om igår. Som ni vet ( ni som följer bloggen) så har jag ju skadat mitt öga, dvs jag ser ju suddigt på mitt ena öga pga av en hornhinna skada. Det hela börja med att Sara tjata på mig att det inte alls såg bra ut i ögat, jag ville väl lyssna sådär på det men tog i alla fall ut mina linser som hon bad mig göra. Hon tyckte oxå att det nog va läge för ett besök hos en ögonläkare vilket jag tyckte att det va nog ganska onödigt. Mitt förslag var att vi skickar ett sms till min optiker Karin som även råkar vara eller råkar och råkar hon är Saras chef. Karin (min optiker) tyckte att jag absolut skulle åka till akuten efter att hört min diagnos. Nu börjar det ju bli mycket bättre så ingen större skada skedd tack vara Saras tjat om att jag skulle åka och kolla upp det! ( så sa faktiskt läkarna ) Nog om det nu kommer vi till själva frågan.

Igår fick Sara ett sms från Karin (min optiker) fan ni har väl lärt er vem karin är nu va?? =)

I alla fall, hon skrev till Sara och fråga hur det va med mig nu och om jag skulle leva med sjörövarlapp för ögat resten av livet???? Jag viste inte om jag skulle gråta lite eller skratta, gråta därför att det kom från min optiker som man ska lita på och lyssna eller skratta för att det faktiskt va väldigt skoj och lite omtänksamt! Jag tog beslutet ganska så snabbt att det va snällt av henne och att skämtet som ändå kan uppfattas lite oroväckande ändå va roligt!! Nu har det snart gått en månad och jag börjar bli duktigt trött på att bära glasögon och se lite halvdåligt men hoppas snart det är över!!!

Shepp ohoj från er Sjörövare!!!!